VÄNSTERPARTIET SVARAR

Satsningar

1. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och regeringen har sedan 2015 överenskommelser om insatser för en förbättrad förlossningsvård och för kvinnors hälsa. Under 2022 fördelas totalt 1 382 miljoner kr till regionerna. Flera regioner har dock inte uppvisat någon utveckling mot angivet mål och riktade medel har inte redovisats tillfredsställande. Kommer ni att öronmärka framtida satsningar?

Ja, men de ska följas upp. Öronmärkta satsningar kan vara till hjälp för att prioritera särskilda hälsofrågor nationellt. Öronmärkta medel bör även vara långsiktiga. Det bästa är dock en stor långsiktig höjning av statsbidragen. Regioners självstyre kan vara en stor tillgång i arbetet, men det får aldrig gå ut över jämlikheten inom förlossningsvården eller vården i stort.

2. Det saknas i flera regioner t.ex. amningsmottagningar, bäckenbottenmottagningar, adekvat bemanning med relevant kompetens, trygghet för föräldrar gällande vårdplatser samt vårdformer som ger kontinuitet genom graviditet till förlossning och eftervård. Vad tycker ni är viktigt att satsa på i landet?

Vi vill att staten tar ett större ansvar och förser förlossningsvården, inkluderande t.ex. amningsmottagningar, bäckenbottenmottagningar och eftervården, med utökade resurser. Välfärdens eftersatthet märks inte minst generellt inom vården och i synnerhet inom förlossningsvården. Att underfinansiera och underbemanna förlossningsavdelningarna kanske sparar pengar i budget. Men det sparar inga pengar i verkligheten när konsekvenserna blir förlossningsskador, akutkejsarsnitt och fler komplikationer.

Vårdkedjan

3. Som komplement till överenskommelsen om att satsa på en förbättrad förlossningsvård har SKR och regeringen en tilläggsöverenskommelse för åren 2021-2022 om bl.a. “att utveckla en sammanhållen, jämlik och personcentrerad vårdkedja baserat på kvinnors olika behov från graviditet till förlossning och eftervård”. Under 2022 fördelas totalt 1 382 miljoner kr till regionerna, varav 445 miljoner medel från tilläggsöverenskommelsen. Flera regioner har dock inte visat någon utveckling mot angivet mål om en sammanhållen, jämlik och personcentrerad vårdkedja från graviditet till förlossning och eftervård. I ett antal regioner motarbetas frågan aktivt av tjänstemän. Kommer ni att säkerställa att regionerna efterlever SKR:s och regeringens tilläggsöverenskommelse?

Vi anser att det ska vara självklart att finansieringen regioner får av staten används ändamålsenligt. Regioners självbestämmande ska inte överutnyttjas och gå åt över kvinnors självklara rätt till en värdig och trygg förlossningsvård.

4. Hur kommer ni att stötta regionerna för att de ska utveckla en sammanhållen, jämlik och personcentrerad vårdkedja baserad på kvinnors olika behov från graviditet till förlossning och eftervård?

Problemet är både enkelt och svårt att lösa. Enkelt för att det handlar om något så självklart som resurser – pengar. Svårt för att det underskott i resurser som uppstått under en lång tid av dränering av vårdens finansiering, det har blivit ganska stort.

Barnafödande och eftervård

5. Anser ni att alla gravida oavsett bostadsort ska ha möjlighet att få bestämma på vilket sätt de föder barn?

Ja. Vänsterpartiet har i flera budgetmotioner föreslagit ett ökat stöd till regioners vård utifrån omfattande glesbygd. Det är svårare och dyrare att i glesbygd bygga upp enheter för att kunna erbjuda invånarna rimliga restider. Förutom ett ökat statligt ekonomiskt stöd behöver andra åtgärder undersökas. Bristen på tillgänglig förlossningsvård är både ett aktuellt och ett långsiktigt problem.

6. Idag är möjligheten att föda med kejsarsnitt på annat än medicinsk grund svårt att få beviljad och regionernas riktlinjer skiljer sig markant. Anledningarna till att vilja föda med så kallat elektivt kejsarsnitt varierar och kan handla om en önskan om att bestämma över sin egen kropp, tidigare traumatisk förlossningsupplevelse, övergreppshistorik, negativa upplevelser av vården, otrygghet kring förlossningsvårdens stöd vid en vaginal födsel eller förlossningsrädsla. Det finns inte någon generell rutin inom mödrahälsovården för att identifiera förlossningsrädsla och effekten av det individualiserade stöd som kan erbjudas vid specialenheter kan inte bedömas på grund av mycket låg tillförlitlighet hos det sammanvägda resultatet, enligt SBU, 2021. I praktiken innebär det att den gravida i bästa fall får ett kejsarsnitt beviljat så sent som i vecka 36, eller i värsta fall tvingas att genomgå en vaginal förlossning mot sin vilja. Väntetiden och osäkerheten leder till otrygghet, stress och oro under graviditeten, och leder för många till psykisk ohälsa. Vill ni bereda möjlighet för att alla gravida ska kunna få välja att föda med elektivt kejsarsnitt?

Ja. Många partier är överens om att kvinnan, tillsammans med barnmorska och gynekolog, ska bestämma på vilket sätt hon ska föda. Vänsterpartiet är dock ensamt om att vill tillföra tillräckligt med resurser för att det ska bli verklighet för alla kvinnor i Sverige.

7. Idag är möjligheten till att föda hemma med skattefinansierade barnmorskor ytterst begränsad i Sverige. Anledningarna till att vilja föda hemma varierar och kan handla om en önskan att bestämma över sin egen kropp, tidigare negativa upplevelser av vården, otrygghet kring förlossningsvårdens stöd eller önskan om att få en äkta individualiserad vård. Efterfrågan ökar och eftersom det finns bristande tillgång på hembarnmorskor som dessutom som huvudregel finansieras av familjerna själva, väljer en del att föda hemma utan barnmorskestöd. Mellan 2002 och 2019 finansierades hembarnmorska av Region Stockholm för kvinnor som uppfyllde kriterier om att vara lågriskföderska och bo inom ett visst avstånd till sjukhus. Under denna period var 95% av hemfödslarna okomplicerade förlossningar med frisk mor och friskt barn. De övriga 5% var okomplicerade överföringar till sjukhus, oftast för att mamman var trött eller ville ha mer smärtlindring. Ingen annan vårdform har i studier så hög andel nöjda födande och så få komplikationer eller förlossningsskador. Internationellt uppmuntras hemfödslar både av medicinska såväl som ekonomiska skäl för den stora andelen av kvinnor med komplikationsfria graviditeter som inte behöver högspecialiserad vård. Vill ni bereda möjlighet för att alla gravida ska kunna få välja att föda hemma med skattefinansierade barnmorskor?

Ja. Kvinnor ska bestämma över sin egen kropp. Samtidigt finns det kvinnor som föder barn hemma, för att platsbristen är så stor att om man ringer in med värkar så är det troligt att man uppmanas stanna hemma ett tag till. Kvinnor som föder barn idag känner av den enorma press som ligger på barnmorskorna och förlossningsavdelningarna. 

8. Enligt Socialstyrelsen drabbas 8 av 10 kvinnor av en förlossningsbristning. Om inte denna behandlas eller om den läker på ett inkorrekt sätt definieras den som en kvarstående förlossningsskada enligt SBU. Kvarstående skador är idag framför allt de skador som inte syns utvändigt och inte hittas på grund av bristande kompetens, men även skador som åtgärdas och läker felaktigt, eller blir felaktigt åtgärdade. Bristerna inom eftervården är omfattande och det saknas en väl fungerande vårdkedja. Vittnesmål till oss handlar om kvinnor som skickas hem alldeles för tidigt efter sin förlossning på grund av platsbrist, kvinnor som inte blir tagna på allvar när de känner att något är fel, efterkontroller och uppföljningar som faller mellan stolarna eller inte existerar. Idag måste kvinnor strida för att få vård och att bli tagna på allvar. Skador som inte lagas leder till ett stort lidande för kvinnan och hennes familj och bidrar till sjukskrivningar, anknytningsproblematik, att familjer går sönder och social isolering. Det blir även en stor kostnad för samhällsekonomin och många gånger en ekonomisk katastrof för kvinnan. Detta är en klar följd av den bristande förlossningsvård som finns i landet idag. Idag finns få bäckenbottenmottagningar med specialistkompetens och amningsmottagningar saknas eller läggs ner. Det råder stora regionala skillnader i vårdpersonalens kompetens och det är svårt att få tid till specialister som kan göra en bedömning eller en second opinion. Kommer ni att satsa särskilt på eftervården?

Ja. Eftervården är minst lika eftersatt som övrig vård som rör förlossningar.

9. Hur kommer ni att satsa på eftervården?

Vi vill utöka eftervårdens resurser så att tillräckligt med personal kan anställas. En stor anledning till dagens brister är att personalen inte hinner med att utföra den vård som kvinnor är i behov av. De behöver bli fler och ha bättre villkor för att stanna kvar. Utöver det krävs en långsiktig nationell planering för eftervårdens kompetensbehov, för en jämlik vård i hela landet. 

Barnmorskors arbetsmiljö

10. Arbetsmiljön inom förlossningsvården har allvarliga brister och det drabbar i förlängningen de födande och deras familjer, visar flera studier. Barnmorskorna hinner inte stanna hos de födande utan måste springa mellan rummen, hinner inte ta rast eller knappt gå på toaletten. Det är ett oroväckande högt arbetstempo med höga krav och för lite personal. Förlossningsavdelningarna och eftervården slår gång på gång larm om att de inte hinner med, med ökad risk att patientsäkerheten äventyras och skador som följd. Istället för att värna om kvinnans egna önskemål blir vården medikaliserad med standardiserade rutiner istället för individanpassad vård. Alla kvinnor blir sjukfall i den moderna förlossningsfabriken. Barnmorskor som älskar sina arbeten slutar av utmattning och upplever att de inte kan stå för den undermåliga vård som systemet tvingar dem att leverera och ingen vill ta vakanta tjänster. Av 45 nyutexaminerade barnmorskor var det 3 som kunde tänka sig arbete på förlossning enligt nya studier. Lön dvs ersättning för utfört arbete är för låg, likaså grundbemanningen. Med bemanningspersonal som lösning skenar kostnaderna samtidigt som laganda, samverkan i ett tryggt och känt arbetslag försvinner. Kommer ni att rikta resurser för att förbättra barnmorskors arbetsmiljö?

Ja. 18 procent av Sveriges barnmorskor arbetar inte längre inom yrket. Många orkar inte vara kvar. De orkar inte springa mellan flera födande, jobba treskift och komma in på ständiga extrapass. Det ansträngda läget inom förlossningsvården fick i vintras över 40 barnmorskor i Stockholm att säga upp sig på en vecka. Samtidigt är bemanningsproblemen inte unika för huvudstaden. Enligt Socialstyrelsen saknas det barnmorskor i alla regioner.

11. Hur kommer ni att rikta resurser för att förbättra barnmorskors arbetsmiljö?

Vårt mål är ett det ska finnas en barnmorska för varje förlossning. Det skulle bidra till en rimligare arbetsbelastning och arbetsmiljö, men framförallt tryggare och värdigare förlossningar, om en barnmorska fullt ut kan ansvara för och vara med under hela förlossningen. Vi vill se en strategi som syftar till att anställa fler barnmorskor. Vi vill korta arbetstiden för barnmorskor i förlossningsvården, för att möjliggöra för fler att orka med att arbeta inom förlossningsvården och göra det mer attraktivt för fler att söka sig dit. Vi vill även att undersköterskorna ska ha möjlighet till kompetensutveckling inom yrket.

Patientlagen

12. Patientlagen infördes år 2015 för att stärka och tydliggöra patientens ställning samt främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Att bli fråntagen sin autonomi eller uppleva en avhumaniserande behandling under födandet kan strida mot mänskliga rättigheter. I vår senaste rapport, Mörkertalet, uppmärksammar vi allvarliga brister i patientlagens implementering och efterlevnad, vilket leder till att patienters rättigheter åsidosätts. Det finns i nuläget inget ansvarssystem för patientlagens efterlevnad som garanterar rätt till självbestämmande, samtycke och delaktighet i vården. Myndigheten för Vård- och Omsorgsanalys gör samma slutsats och rekommenderar regeringen att ta initiativ till att förtydliga patientlagen avseende vem som bär ansvaret för lagens efterlevnad samt dess innehåll. Kommer ni att säkerställa patientlagens efterlevnad?

Ja. Det är en självklarhet att kvinnors integritet, självbestämmande och delaktighet ska värnas och stärkas. Att förlossningsvården är särskilt eftersatt och bristfällig är ett allvarligt tecken på ett patriarkalt samhälle. Hur samhället tar hand om födande kvinnor är ett viktigt mått på hur man ser på kvinnors hälsa och kvinnors rättigheter.

13. Vittnesmålen i vår rapport Mörkertalet kommer från hela Sverige. Analysen av vittnesmålen från visade att kvinnorna upplever främst brist på inhämtande av samtycke samt att de saknar stöd och respektfullt bemötande. Att förlora sin autonomi och inte bli lyssnad på samt att inte tillåtas vara delaktig i sin vård är ytterligare huvudteman. Hur kommer ni att säkerställa att patientlagen efterlevs?

Vi vill att förlossningsvården riktlinjer, rutiner och uppdrag skärps och förtydligas. Det är särskilt viktigt då graviditets-, förlossnings- och eftervården i sig är integritetsnära.

14. Hur planerar ni att informera medborgarna med korrekt information om patienters rättigheter, rådande rutiner och möjligheten till att göra val inom graviditet-, förlossnings- och eftervård?

Vi vill att relevanta myndigheter fortlöpande stärker och uppdaterar arbetet med informationsspridning angående patienters rättigheter och möjligheter till val.

Samverkan med patienter

15. Vikten av samverkan mellan vård och patientrepresentanter för att åstadkomma förbättring finns dokumenterad inom flera olika projekt, bland annat inom kvinnohälsa och förlossningsvård. Vården bör utformas tillsammans med de som kommer att använda sig av den. Att inte ta vara på patienternas kunskap och engagemang är inte längre hållbart, när studier visar att samverkan kan leda till förbättring och förändring i vården. Patienter har möjlighet att ta ansvar för sin egen vård och vården måste skapa förutsättningar för att patienten ska få en möjlighet att delta i sin egen vård och behandling. Trots försök att göra vården mer patientinvolverad kvarstår utmaningar och initiativ saknas i många regionerna. Kommer ni att utveckla samverkan av patientrepresentation inom graviditet-, förlossnings- och eftervård i landet?

Ja. Utvecklandet av graviditets- förlossnings- och eftervård ska både ta professionens och patienters kunskap och engagemang i beaktning. Det bör utgöra en viktig del av ytterligare satsningar på att förstå och utforma åtgärder angående kvinnohälsa. Bristen på forskning med fokus på kvinnors hälsa blottlägger ojämställdheten i Sverige.

16. Hur kommer ni att stötta regionerna och myndigheterna (såsom Socialstyrelsen, SBU, Vård- och omsorgsanalys) för att de ska utveckla samverkan med patientrepresentanter?

Samverkan med patientrepresentanter bör ske genom regioner och myndigheter. De behöver få rätt typ av uppdrag och riktning av staten.

17. Som ett led i att förbättra mödrahälso- och förlossningsvården har SKR skickat ut Graviditetsenkäten till drygt 90 000 gravida kvinnor och nyblivna mammor. Enkäten har dock brister och besvaras endast av drygt hälften av kvinnorna. När Graviditetsenkätens slutrapport för år 2022 publicerades blev slutsatsen att kvinnorna var nöjda med förlossningsvården, trots att ingen bortfallsanalys är utförd. Den utlovade analysen av svaren om underlivsskador saknas fortfarande. I vår rapport Mörkertalet ifrågasätter vi att Graviditetensenkäten ska ligga som underlag för brukarnas upplevelser i vården under graviditet, födsel och eftervård. Hur kan regeringen säkerställa att SKR tar fram rättvisande statistik?

Ett ytterligare problem med Graviditetsenkäten, förutom de ni nämner, är att patienter i stor utsträckning tar upp frågan om personalens bemötande (som ofta är bra då vi har välutbildade barnmorskor i Sverige) men missar frågan om underbemanningen av barnmorskor. I och med att SKR är en intresseorganisation, och inte en myndighet, bör de myndighetsliknande uppdragen, såsom att ta fram rättvisande statistik, flyttas till en myndighet.