SVERIGEDEMOKRATERNA SVARAR

Satsningar

1. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och regeringen har sedan 2015 överenskommelser om insatser för en förbättrad förlossningsvård och för kvinnors hälsa. Under 2022 fördelas totalt 1 382 miljoner kr till regionerna. Flera regioner har dock inte uppvisat någon utveckling mot angivet mål och riktade medel har inte redovisats tillfredsställande. Kommer ni att öronmärka framtida satsningar?

Två kommentarer till detta. Sverigedemokraterna står för en starkare nationell samordning av vården. Det innebär bland annat mer noggrann uppföljning av denna typ av satsningar – och även mer riktade satsningar där brister föreligger. Vi är beredda att satsa medel till den svenska sjukvården i stort, inklusive öronmärkta satsningar. Vi kommer också att ställa krav på att satsade skattemedel brukas till det som det är avsett för. Det är från vårt perspektiv anmärkningsvärt att regeringen avsatte pengar till förlossningsvård som sedan användes till andra ändamål. Om man, istället, vill ge regionerna en allmän budgetförstärkning, så kan man formulera det så från början. 

2. Det saknas i flera regioner t.ex. amningsmottagningar, bäckenbottenmottagningar, adekvat bemanning med relevant kompetens, trygghet för föräldrar gällande vårdplatser samt vårdformer som ger kontinuitet genom graviditet till förlossning och eftervård. Vad tycker ni är viktigt att satsa på i landet?

Vi anser att allt som tas upp här är viktigt att satsa på. Vi driver bland annat på för framtagandet av nationella direktiv för en trygg och säker förlossningsvård. Vidare menar vi att det behövs utbildningsinsatser för att öka kunskapen om exempelvis förlossningsskador och eftervård. Vi anser också att det behövs en tidig och kontinuerlig uppföljning av eventuella komplikationer efter födseln och att dessa ska standardiseras. Detta som ett led i att nå en jämlik och trygg vård över hela landet. Sen ska man ha respekt för de geografiska utmaningar som ligger i detta. Därför behövs avdelningar som kan täcka större områden med hjälp av specialutrustade ambulanser, bb-hotell och liknande, så att även den som har längre avstånd till närmsta förlossningsavdelning kan känna sig trygg. 

Vårdkedjan

3. Som komplement till överenskommelsen om att satsa på en förbättrad förlossningsvård har SKR och regeringen en tilläggsöverenskommelse för åren 2021-2022 om bl.a. “att utveckla en sammanhållen, jämlik och personcentrerad vårdkedja baserat på kvinnors olika behov från graviditet till förlossning och eftervård”. Under 2022 fördelas totalt 1 382 miljoner kr till regionerna, varav 445 miljoner medel från tilläggsöverenskommelsen. Flera regioner har dock inte visat någon utveckling mot angivet mål om en sammanhållen, jämlik och personcentrerad vårdkedja från graviditet till förlossning och eftervård. I ett antal regioner motarbetas frågan aktivt av tjänstemän. Kommer ni att säkerställa att regionerna efterlever SKR:s och regeringens tilläggsöverenskommelse?

Frågan påminner om den första frågan ovan och vi hänvisar till svaret där. Vad gäller SKR, så är detta en sorts intresseorganisation för kommuner och regioner. Vi skulle i sammanhanget föredra att tona ned SKR:s roll och istället ge större ansvar åt Socialstyrelsen att följa upp resultaten av den här typen av satsningar. Det är idag så att SKR styr allt för mycket av den svenska sjukvården. 

4. Hur kommer ni att stötta regionerna för att de ska utveckla en sammanhållen, jämlik och personcentrerad vårdkedja baserad på kvinnors olika behov från graviditet till förlossning och eftervård?

Det är i hög utsträckning en resursfråga. I vårt förslag till skuggbudget inför 2022 tillförde vi kommuner och regioner tre miljarder och därutöver ytterligare tre miljarder riktade mot sjukvården. Dessutom måste regionerna prioritera sina kärnverksamheter starkare. Och det finns instrument för detta redan idag, så det handlar delvis också om att uppdra åt Socialstyrelsen att säkerställa denna utveckling. 

Barnafödande och eftervård

5. Anser ni att alla gravida oavsett bostadsort ska ha möjlighet att få bestämma på vilket sätt de föder barn?

Vi anser att kvinnor ska ha ett stort inflytande över sin förlossning. Personalen ska lyssna in personliga önskemål och tillsammans med den gravida kvinnan ska personalen komma fram till vad som passar bäst. Med detta sagt är det vanskligt att på förhand lova att alla – utan undantag – får sina önskemål tillgodosedda. Det kan vara så enkelt som att personalen måste avråda från sådant som skulle innebära risker för den gravida kvinnan och hennes barn. 

6. Idag är möjligheten att föda med kejsarsnitt på annat än medicinsk grund svårt att få beviljad och regionernas riktlinjer skiljer sig markant. Anledningarna till att vilja föda med så kallat elektivt kejsarsnitt varierar och kan handla om en önskan om att bestämma över sin egen kropp, tidigare traumatisk förlossningsupplevelse, övergreppshistorik, negativa upplevelser av vården, otrygghet kring förlossningsvårdens stöd vid en vaginal födsel eller förlossningsrädsla. Det finns inte någon generell rutin inom mödrahälsovården för att identifiera förlossningsrädsla och effekten av det individualiserade stöd som kan erbjudas vid specialenheter kan inte bedömas på grund av mycket låg tillförlitlighet hos det sammanvägda resultatet, enligt SBU, 2021. I praktiken innebär det att den gravida i bästa fall får ett kejsarsnitt beviljat så sent som i vecka 36, eller i värsta fall tvingas att genomgå en vaginal förlossning mot sin vilja. Väntetiden och osäkerheten leder till otrygghet, stress och oro under graviditeten, och leder för många till psykisk ohälsa. Vill ni bereda möjlighet för att alla gravida ska kunna få välja att föda med elektivt kejsarsnitt?

Redan idag vet vi att detta i normalfallet löses genom en dialog mellan barnmorskan och den gravida kvinnan, där barnmorskan utifrån individens situation informerar om fördelar och risker med de olika alternativen. Vi vet också att man på många håll inte nekar en gravid kvinna kejsarsnitt, om hon verkligen inte vill föda vaginalt. För det första är det helt rimligt att man tar fram nationella riktlinjer kring detta och i princip är det verkligen inte bra om kvinnor känner sig pressade eller till och med tvingade att föda vaginalt. Dessa riktlinjer och eventuella konsekvenser bör dock utredas innan man fattar ett definitivt beslut. Kärnan för oss är att det inte ska spela någon roll var i landet man bor, vilket stödjer framtagandet av nationella riktlinjer. 

7. Idag är möjligheten till att föda hemma med skattefinansierade barnmorskor ytterst begränsad i Sverige. Anledningarna till att vilja föda hemma varierar och kan handla om en önskan att bestämma över sin egen kropp, tidigare negativa upplevelser av vården, otrygghet kring förlossningsvårdens stöd eller önskan om att få en äkta individualiserad vård. Efterfrågan ökar och eftersom det finns bristande tillgång på hembarnmorskor som dessutom som huvudregel finansieras av familjerna själva, väljer en del att föda hemma utan barnmorskestöd. Mellan 2002 och 2019 finansierades hembarnmorska av Region Stockholm för kvinnor som uppfyllde kriterier om att vara lågriskföderska och bo inom ett visst avstånd till sjukhus. Under denna period var 95% av hemfödslarna okomplicerade förlossningar med frisk mor och friskt barn. De övriga 5% var okomplicerade överföringar till sjukhus, oftast för att mamman var trött eller ville ha mer smärtlindring. Ingen annan vårdform har i studier så hög andel nöjda födande och så få komplikationer eller förlossningsskador. Internationellt uppmuntras hemfödslar både av medicinska såväl som ekonomiska skäl för den stora andelen av kvinnor med komplikationsfria graviditeter som inte behöver högspecialiserad vård. Vill ni bereda möjlighet för att alla gravida ska kunna få välja att föda hemma med skattefinansierade barnmorskor?

I den mån detta kan lösas på ett sätt så att den födande kvinnan, barnmorskan och den ansvariga regionen är överens (på det sätt som har skett i Region Stockholm) så har vi inga principiella invändningar. Vår uppfattning är att den svenska förlossningsvården bättre kan anpassas utifrån kvinnors faktiska önskemål och behov genom bland annat en ökad kompetens och bemanning. Att förlossningsvården är lugn och trygg samt att patientsäkerheten sätts i främsta rummet är samtidigt grundläggande. 

8. Enligt Socialstyrelsen drabbas 8 av 10 kvinnor av en förlossningsbristning. Om inte denna behandlas eller om den läker på ett inkorrekt sätt definieras den som en kvarstående förlossningsskada enligt SBU. Kvarstående skador är idag framför allt de skador som inte syns utvändigt och inte hittas på grund av bristande kompetens, men även skador som åtgärdas och läker felaktigt, eller blir felaktigt åtgärdade. Bristerna inom eftervården är omfattande och det saknas en väl fungerande vårdkedja. Vittnesmål till oss handlar om kvinnor som skickas hem alldeles för tidigt efter sin förlossning på grund av platsbrist, kvinnor som inte blir tagna på allvar när de känner att något är fel, efterkontroller och uppföljningar som faller mellan stolarna eller inte existerar. Idag måste kvinnor strida för att få vård och att bli tagna på allvar. Skador som inte lagas leder till ett stort lidande för kvinnan och hennes familj och bidrar till sjukskrivningar, anknytningsproblematik, att familjer går sönder och social isolering. Det blir även en stor kostnad för samhällsekonomin och många gånger en ekonomisk katastrof för kvinnan. Detta är en klar följd av den bristande förlossningsvård som finns i landet idag. Idag finns få bäckenbottenmottagningar med specialistkompetens och amningsmottagningar saknas eller läggs ner. Det råder stora regionala skillnader i vårdpersonalens kompetens och det är svårt att få tid till specialister som kan göra en bedömning eller en second opinion. Kommer ni att satsa särskilt på eftervården?

Ja.

9. Hur kommer ni att satsa på eftervården?

Frågan tangerar svaret i fråga två där vi tar upp vikten av att öka kunskaperna om förlossningsskador och eftervård. Vi vill också tillse att man aktivt arbetar med att utveckla metoder och arbetssätt för att minska antalet förlossningsskador. Vi ser att såväl preventiva insatser och en seriös eftervård måste säkerställas för att alla kvinnor ska känna tillit till vården. Forskning visar att exempelvis två barnmorskor vid själva födseln minskar antalet skador rejält. Vi vet också att det finns goda exempel och man bör dra lärdom av dessa. Med förhållandevis små insatser skulle många kvinnor idag slippa ett livslångt lidande. Frågan är prioriterad för oss och vi är beredda att skapa förutsättningar för en bättre förlossningsvård i Sverige. 

Barnmorskors arbetsmiljö

10. Arbetsmiljön inom förlossningsvården har allvarliga brister och det drabbar i förlängningen de födande och deras familjer, visar flera studier. Barnmorskorna hinner inte stanna hos de födande utan måste springa mellan rummen, hinner inte ta rast eller knappt gå på toaletten. Det är ett oroväckande högt arbetstempo med höga krav och för lite personal. Förlossningsavdelningarna och eftervården slår gång på gång larm om att de inte hinner med, med ökad risk att patientsäkerheten äventyras och skador som följd. Istället för att värna om kvinnans egna önskemål blir vården medikaliserad med standardiserade rutiner istället för individanpassad vård. Alla kvinnor blir sjukfall i den moderna förlossningsfabriken. Barnmorskor som älskar sina arbeten slutar av utmattning och upplever att de inte kan stå för den undermåliga vård som systemet tvingar dem att leverera och ingen vill ta vakanta tjänster. Av 45 nyutexaminerade barnmorskor var det 3 som kunde tänka sig arbete på förlossning enligt nya studier. Lön dvs ersättning för utfört arbete är för låg, likaså grundbemanningen. Med bemanningspersonal som lösning skenar kostnaderna samtidigt som laganda, samverkan i ett tryggt och känt arbetslag försvinner. Kommer ni att rikta resurser för att förbättra barnmorskors arbetsmiljö?

Ja.

11. Hur kommer ni att rikta resurser för att förbättra barnmorskors arbetsmiljö?

Med nuvarande strukturer ligger en stor del av ansvaret på respektive region att lösa eventuella arbetsmiljöproblem. Samtidigt är staten ytterst ansvarig för sjukvården (regionerna) och har en verktygslåda att ta till för att driva på utvecklingen enligt svaren ovan. Sverigedemokraterna budgeterar för en övergripande satsning på förlossningsvården generellt, och vi är öppna för en diskussion om riktade statsbidrag för just arbetsmiljöförbättringar, vilket sannolikt krävs för att lösa krisen inom svensk förlossningsvård. 

Patientlagen

12. Patientlagen infördes år 2015 för att stärka och tydliggöra patientens ställning samt främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Att bli fråntagen sin autonomi eller uppleva en avhumaniserande behandling under födandet kan strida mot mänskliga rättigheter. I vår senaste rapport, Mörkertalet, uppmärksammar vi allvarliga brister i patientlagens implementering och efterlevnad, vilket leder till att patienters rättigheter åsidosätts. Det finns i nuläget inget ansvarssystem för patientlagens efterlevnad som garanterar rätt till självbestämmande, samtycke och delaktighet i vården. Myndigheten för Vård- och Omsorgsanalys gör samma slutsats och rekommenderar regeringen att ta initiativ till att förtydliga patientlagen avseende vem som bär ansvaret för lagens efterlevnad samt dess innehåll. Kommer ni att säkerställa patientlagens efterlevnad?

Ja.

13. Vittnesmålen i vår rapport Mörkertalet kommer från hela Sverige. Analysen av vittnesmålen från visade att kvinnorna upplever främst brist på inhämtande av samtycke samt att de saknar stöd och respektfullt bemötande. Att förlora sin autonomi och inte bli lyssnad på samt att inte tillåtas vara delaktig i sin vård är ytterligare huvudteman. Hur kommer ni att säkerställa att patientlagen efterlevs?

Att den nya lagen visar sig vara i princip är verkningslös är problematiskt och anmärkningsvärt. Det kommer bli upp till den tillträdande regeringen att sätta sig in i hur man på bästa sätt ska utforma en nationell strategi tillsammans med Socialstyrelsen och regionerna. Det finns en tendens bland politiker att ganska lättvindigt stifta nya lagar, som i praktiken blir ”visioner” eller något man eftersträvar i största allmänhet. Detta vill vi givetvis ändra på. 

14. Hur planerar ni att informera medborgarna med korrekt information om patienters rättigheter, rådande rutiner och möjligheten till att göra val inom graviditet-, förlossnings- och eftervård?

Det är ett uppdrag som tills för närvarande åligger regionerna. Regionerna bedriver redan ett omfattande upplysningsarbete inom olika områden. Men det är givetvis inte otänkbart att staten, som tidigare nämnts, kan behöva gå in med riktade satsningar inom eftersatta områden som exempelvis förlossningsvården och se till så att information når ut. 

Samverkan med patienter

15. Vikten av samverkan mellan vård och patientrepresentanter för att åstadkomma förbättring finns dokumenterad inom flera olika projekt, bland annat inom kvinnohälsa och förlossningsvård. Vården bör utformas tillsammans med de som kommer att använda sig av den. Att inte ta vara på patienternas kunskap och engagemang är inte längre hållbart, när studier visar att samverkan kan leda till förbättring och förändring i vården. Patienter har möjlighet att ta ansvar för sin egen vård och vården måste skapa förutsättningar för att patienten ska få en möjlighet att delta i sin egen vård och behandling. Trots försök att göra vården mer patientinvolverad kvarstår utmaningar och initiativ saknas i många regionerna. Kommer ni att utveckla samverkan av patientrepresentation inom graviditet-, förlossnings- och eftervård i landet?

Till att börja med, samverkan med patientrepresentation är något som generellt har fallit väl ut och som vi uppmanar regionerna att arbeta vidare med. Det kan dock vara en fråga om resursbrist i många fall, då i princip samtliga regioner rapporterar att man saknar specialistutbildad personal. Det är nämligen inte lämpligt att överlåta detta åt icke medicinsk personal. Men vi instämmer att det på sikt behövs ett ökat samarbete mellan patienten och vården och det är en fråga som vi ser som angelägen. 

16. Hur kommer ni att stötta regionerna och myndigheterna (såsom Socialstyrelsen, SBU, Vård- och omsorgsanalys) för att de ska utveckla samverkan med patientrepresentanter?

Detta är, som tidigare nämnts, viktiga frågor som vi tar med oss inför ett möjligt regeringsbildande efter valet. Man kan exempelvis tillsätta en kommitté som ansvarar för att utforma regler för samverkan med patientrepresentanter och företrädare för myndigheter. 

17. Som ett led i att förbättra mödrahälso- och förlossningsvården har SKR skickat ut Graviditetsenkäten till drygt 90 000 gravida kvinnor och nyblivna mammor. Enkäten har dock brister och besvaras endast av drygt hälften av kvinnorna. När Graviditetsenkätens slutrapport för år 2022 publicerades blev slutsatsen att kvinnorna var nöjda med förlossningsvården, trots att ingen bortfallsanalys är utförd. Den utlovade analysen av svaren om underlivsskador saknas fortfarande. I vår rapport Mörkertalet ifrågasätter vi att Graviditetensenkäten ska ligga som underlag för brukarnas upplevelser i vården under graviditet, födsel och eftervård. Hur kan regeringen säkerställa att SKR tar fram rättvisande statistik?

Regeringen behöver ta ett omtag vad gäller SKR:s roll i sjukvården, givet att SKR kan uppfattas som en sorts intresseorganisation för kommuner och regioner. Riksrevisionen, Statskontoret och läkarorganisationer, samt medicinska tidskrifter, har kritiserat SKR:s statistik, oavsett om det gäller enkäter eller redovisning av väntetider i vården. Vår linje är att regeringen i framtiden ska använda sig av förvaltningsmyndigheter som SBU, Socialstyrelsen, IVO för att säkerställa demokratisk insyn och att man använder statistik som inte är missvisande.